Här har jag tänkt att berätta om hur det går med vårat husbygge som vi håller på med. Det har varit ett stort projekt och det kommer att dröja hundra år innan vi är klara (blir man någonsin färdig?). Nåväl, en hel del har hänt sedan vi började med vårt projekt!  Jag börjar med att visa hur huset såg ut från början...

Jättefint litet hus, men dock lite litet för en tvåbarnsfamilj...
Sedan 1989 har vi bott här, och stått ut med 2 rum och kök på markplanet, och ett (kallt) sovrum i källaren till oss vuxna. Ändå så tycker vi mycket om vårt lilla hus, så vi beslöt oss (efter Fridas ankomst, som inte fick huset att verka större direkt...) att bygga ut det.

Jag gjorde själv ritningarna som byggnadsnämnden godkände, med lite goda råd och tips av vår "lokale" snickare (tillika projektets byggmästare) kom vi fram till en jättebra lösning. I stället för våra 65 m3 i vinkelhus skall det bli en rejäl villa med plats till oss alla. Vi dubblade nästan markytan och byggde därefter på en övervåning med gott om plats för sovrum till hela familjen. Fönster flyttas och en och annan vägg rivs ned, så kan det "gamla" huset var precis som förr och ändå passa bra in i det "nya". Spännande!

På våren 2001 började vi PROJEKTET!
Vi började med att hugga ner ett antal stora björkar, som dessutom visade sig vara mer eller mindre ruttna allihop nästan, så det var ju tur. Sen kom grävaren och grävde upp ett jättehål för torpargrunden, det var ett himla sjå, med diverse avgrävda elkablar etc. men det gick!
Sedan var det dags för gjutning av sulan, därefter dags för muraren att träda in;
 

När han var klar putsade vi murarna själva, det gick som smort!
Sedan var det dags att kalla på snickaren!
 

Här har Tommy med snickarens hjälp reglat upp nästan alla ytterväggar. I detta skedet började det ju bli riktigt spännande, man kunde ju äntligen gissa sig till hur det skulle bli. Och jag sprang runt med mina egenhändigt gjorda husritningar och kollade så allt hamnade på rätt plats....*fniss*
 

Här skall den TUNGA järnbalken på plats. Då var jag verkligen nervös,
tänk om någon ramlat ner och fått den över sig=mos!

Oj, oj, här har det hänt grejor! Hela markplanet är uppreglat och klart, och nu skall golvbjälkarna till övervåningen på plats! Här kan man verkligen se hur litet huset var, och hur stort det blir... Det gamla taket ligger fortfarande kvar, det ser verkligen ynkligt ut!
 

Första takstolen på plats!!!! En STOOOR händelse som firades med öl och taklagskrans (förstås).
 

Tack till min starke, gamle svärfar (som drog på sig en rejäl muskelbristning under resandet av takstolarna, de var inte lätta precis!) och till grannen Tobias som hjälpte till. (Observera vår gamla skorsten som syns under takstolarna, precis framför Tommy... så liten den är!).
 

Vårt lilla, lilla hus....Taket är fortfarande kvar på den gamla delen...

Här står Tommy och funderar... Jag minns att det var varmt, varmt, varmt...
Eternit-taket kördes iväg som farligt avfall till soptippen och sen var det dags att riva de gamla takstolarna och sponten.
 

Nu har vi rivit taket (t.o.m. jag gick loss på de spontade brädorna med kofoten, det var ett utmärkt sätt att bli av med all irritation när regnet kom...).
All gammal isolering fick vi ta bort, det kliade gott på oss allihop.
 

Här har det hänt grejor igen! Hela taket på, inklusive råsponten, och nu lägger vi isolering och asfaboard (stavas det så?) . Äntligen börjar det likna ett hus igen, och jag spinner som en katt...
 

    
Se hur bra de jobbar ihop, far och son! Det är rätt högt upp, tur att jag slapp klättra där!
 

Det kom långväga gäster under sommaren, dem satte vi kvickt i arbete!
(Tack för din fina insats Bill!!!)

Här står jag med kaffekoppen i näven och  talar om
 för svärfar hur man bäst sätter asfaboard....*fniss*
 

Takpannorna på plats! Tack, Tommy (min jobbarkompis) för att du hjälpte Tommy att lägga dem på taket. (Det är andra gången han hjälper oss, han var med när vi lade taket till stallet också... Goda vänner är guld värt!)
 

Sista bilden tills vidare, här skall vår gamla, fina veranda bort, när kortsidan på huset skall ändras om och göras klar. Verandan var jättetung, men vi använde den gamla tekniken att rulla bort den, med järnrör under, så de klarade det. Vi hade inte hjärta att riva den, så den står här på tomten än idag...nämligen vid stallet:)
 

Här är huset nästan helt klart utvändigt,
 men inuti är det fortfarande massor kvar att göra.
 

Nu är det 2008 och vårat evighetsprojekt fortsätter. Vi har ju en underbar altan på huset nu och ungarna har äntligen fått egna rum på övervåningen.
Ännu bättre; mitt älskade sovrum står äntligen färdigt. Vi lyckades till och med tapetsera det utan några större missöden (de som ler när de läser detta vet nog vad jag syftar på hrmmmpff...). Det har blivit kontor och gästrum där nere i stället och vi säger till varandra titt som tätt att vi älskar planlösningen på vårt hus!

En sista bild på huset med altan och allt kommer här. Det har varit ett himla slit och lite bökigt att leva mitt i det, men det är värt vartenda besvär vi haft,
 vi är supernöjda med vårt hus!

Tillbaka