Hur det hela började...

Det hela började när Charlie som 3-åring skulle lära sig att cykla. Han hade ju stödhjul på sin lilla cykel, och han kämpade tappert på. Han var inne i en tjat-period om motorcyklar sedan länge, och jag råkade kläcka ur mig att "när du lärt dig cykla ordentligt utan stödhjul så skall vi köpa dig en liten knattecross...."
Jaha, vad gör ungen? "Ta av stödhjulen då!", säger han, och sen kämpar han och ramlar och slår sig oavbrutet i flera dagar tills; "-MAMMA! Kolla!!!" Rätt som det var gick det, och då hoppas man ju att han glömt vad man lovat i ett svagt ögonblick, men icke!
Så till hans 4-års dag köpte vi en liten KTM 50cc till grabben.
Vi har aldrig, varken förr eller senare hört Charlie bli tyst, men den morgonen blev han faktiskt mållös, när han kom upp i köket...
 

Sedan har det bara rullat på. Han kämpade tappert med sin cross, fastän han inte nådde ner med fötterna, och blev tvungen att lägga crossen ner när han ville stanna om inte någon av oss hann ta emot honom.
Till slut blev han riktig duktig, hoppade som tusan på vår hemmagjorda crossbana. Då och då tränade han på Tranans motocrossbana i Strömsnäsbruk, det var roligare när det fanns lite kompisar att köra med.

Innan Charlie hade fyllt 7 år, märkte vi att han blev för stor för sin lilla knattecross, han kunde inte sitta bekvämt längre, och den hade liksom inte mer att ge, hur mycket han är gasade... Vad gör då såna här fåniga föräldrar som älskar att kolla när grabben har kul? Jo, man tar semesterlönen och bränner den på en annan cross! Vi köpte en gammal KTM 80cc, det blev skillnad!
Här kan man se skillnaden på crossarna!
Det är inte utan än att jag ångrade mig lite sedan, när jag insåg vilken stor skillnad det blev! Jisses vad ungen började köra fort!

                                        

När du ser missödet på det här kortet så fattar du
nog hur nervös en gammal, mossig mamma blir!!!!!
Det är en liten kille på en stor cross!!!!
 

Som jag berättade så har ju Tommy kört cross när han var yngre, och han  har haft en gammal Suzuki att "leka" med här hemma (och lärt mig lite
också). Dessvärre var ju den gamla hojen inte mycket att lita på, rätt som det var hakade sig gasen, eller så funkade inte bromsarna, framför allt jag tyckte det var lite läskigt... För att inte tala om hur den lät!!!!
Men vi hade kul med hojarna ändå, någon gång körde vi alla tre, där fanns en gammal Kawasaki landsvägscykel att tillgå också...

Och nu för tiden...

Vi har betat av en hel del hojar sedan allt började. Efter KTM-en så blev det en Honda, som Charlie körde med ända till 2006. Vi köpte ju en Suzuki 125 cc till mig och Tommy också, så Tommy kom igång och tränade riktigt bra där ett tag. De hade kul när de tränade ihop!
 

Då började Charlie bli så pass bra att det krävdes en bättre hoj, och vi valde att köpa en Suzuki -04 till honom. Med den körde han och kämpade på en hel del, fast jag måste erkänna att den hojen mest gick sönder hela tiden. Hur som helst så kom Charlies tävlande igång rejält under den perioden, och det var först nu vi började se lite tävlingsinstinkter i honom.

Under samma veva fick lillasyster också en cross, hon tyckte det var ganska kul och hon var jättebra på att köra, men intresset svalnade snabbt, så vi sålde hojen igen och hon har valt att lägga energin på ridningen i stället. Vi får väl se om hon ändrar sig senare, men jag hoppas ju tösen skall bli mammas hästflicka:)
 

Charlie har ju nu börjat köra 125 cc. Han började tävla MX2U i år och förra hösten (2007) fick han en sprillans ny Suzuki 125 cc -08.

Grabben var glad som en speleman och han har tävlat och tränat flitigt hela denna säsongen. Vår gamla Suzuki fick bli reservhoj och det skötte den med bravur, ända tills växellådan rasade, vi får se om vi får råd att laga den en dag. Det är ju himla smidigt att ha en extra hoj med sig ut på tävlingar ifall något händer.

Mer om Charlie och hans motocrossåkande kan du läsa HÄR!

Tillbaka